Thursday, December 15, 2005

People

Läsa och skriva är kanske den största peppen nu. Jag är sådär vilja-för-mycket-samtidigt igen och det är ju bra kan man tro men jag bara snubblar omkring och gör lite halvt eftersom det ju var någonting annat jag borde göra. Fan, jag hatar orden borde/måste. Det är bara dåligt samvete och shit som kommer med det, ingen blir glad. Inte jag inte du. Jag gillar läget för stunden men sen vill jag nåt annat så då byter jag. Kan det inte bara få vara så enkelt?

Ibland funkar vi inte så bra ihop, Heffa blir för mycket Heffa. Säger kan inte läsa mig, and that´s the problem. Det är såklart att det är jag som är freaket som beter sig konstigt, är inte särskilt förklarande alls. Hur som helst är Sardo ett cp-smeknamn som jag visste alltför väl var det kom ifrån men om hon forfarande kan kalla mig det i sitt huvud och på andra ställen då måste hon sakna brist på självinsikt. Jag ville inte så jag låg still, blev en sardo sardin. Jag borde varit lite mer bestämd, det är väl klart att jag vet det. Mina försök ledde mest till diskussioner och kompromisser eftersom det hade varit så fruktansvärt lämpligt att vara kära i varann. Lesbian wannabe, vilket jävla skrot. Sus var nyfiken, testade och lessnade ganska snabbt. Det var inget pirr, jag ber om ursäkt men jag vill ha det!
Och därför kära vän var det bästa att avsluta snurret och bli vänner. Att jag var full och att vi pussades betyder ingenting. Det var ingenting jag tänkt på att jag ville men ibland undrar jag om din relation till mig är helt vänskaplig eller om du har några knutar på det här bandet vi har nu?
Du är världens finaste men ibland skär sig allt och låt mig bara va, fatta att läget ändrar sig till imorgon. No big deal.

Det gullades en hel del med mig i tisdags. Den här märkligt leende snubben Karl tog i för mycket och nästan snurrade håret femtio varv med sitt eviga klappande. Han började pussa, det gjorde inte jag. Tyckte bara att det var tjatigt att bli bombaderad med komplishar. Ville slippa honom men han var med överallt.
Emanuel var märkligare än man kunde ana. I efterhand minns jag bara att han pratade rivas, piskor och att vi tog på hans bröst. Plus att piercing enligt honom inte var särskilt fresh. Någonting han även var tvungen att plinga in i sin blogg.
Det fina var Carlos kramar som han lite mumlande förklarade inte riktigt var ok eftersom han var lite "halvupptagen" vilket betyder att han är jättemycket ihop med cajsalisa egentligen och inte alls borde säga till mig att jag är söt eller omfamna mig gång på gång. Jag undrar hur det ser ut i hans hjärna. En del är säkert jävligt logisk men den andra verkar lika sprattlig som hans kropp. Erkänn att du är kär i mig! haha, det är shimas tips på att få saker dit man vill. Börja meningen med erkänn. kanske funkar? Jag kan ändå erkänna att om saker och ting vore lite annorlunda vore jag nog smått förtjust. Just nu orkar jag inte. kom när du kan honey.

Friday, December 09, 2005

nu idag

När jag ser mig själv i tanter som gnäller blir jag ledsen, jag vill vara peppad, engagerad och positiv! Den sortens energi smittar och Affe, den nya på jobbet är på många sätt fantastisk. Han är så intresserad och får mig att vilja prata och berätta. Just för att han lyssnar.
Anna nämnde i något sammanhang för någon annan att jag är bra på att formulera mig men jag känner själv att det är någonting som jag tappat bort. Glömt. Det var skönt att höra att saker jag säger har betydelse. En natt i hennes kök var vi ganska berusade men hon sa att vad jag är bra på är att lägga tyngd vid saker hon skummat förbi. Anna tänker snabbt, mycket och pratar lika dant. Jag är lite tvärt om, ganska avvaktande och formulerar mig oftare i få meningar som kanske inte innehåller så mycket eftertanke som det kan verka, men efter att ha lyssnat en stund gör tydligen hjärnan nån sort slutsats som då och då kan komma fram i ganska shyssta sammanfattande meningar. Det hindrar mig dock inte från att oftast känna mig mindre smart än de flesta, det kanske är synd. Jag önskar jag var mer allmänbildad och känner en törst efter kunskap. Just nu är jag trött, jag undrar varför jag lägger ner en massa energi på det här jobbet fortfarande, jag borde ju kunna göra någonting annat. Det måste vara den eviga fegheten. Jag önskar att det var jag som bar på en massa positiv energi som jag kunde sprida men just nu får andra hjälpa mig att peppa upp. Det kanske inte är helt sant. Jag ska försöka hålla mig lite flytande och inte bestämma mig i förväg vad som är tråkigt eller roligt. Borde vara lite mer öppen och spontan istället för hämmad och spänd. Om jag bara kunde få dansa loss så skulle nog spänningen i axlarna släppa och nån sorts börda lyftas och jag kunde känna mig lite ny, mindre rädd. Jag vet vad jag önskar att jag kunde våga men just nu verkar det alltför osäkert även om det finns en liten liten känsla som jag aldrig skulle kunnat snappa upp om den var totalt obefogad. Jag är inte direkt mottaglig för vibrationer i luften just nu. Egentligen. Jag har fastnat vid detaljer. Gör ofta det. Som gulliga böjda ögonfransar, det är ungefär det finaste jag vet just nu.

Monday, August 01, 2005

Sant

Nässlan har rätt, om jag inte bara säger som det är finns det ju ändå ingen grund av ärlighet att stå på och om jag vore kär skulle jag väl inte undra om jag var det?
Men jag gör det ändå.

Friday, July 29, 2005

1-5

1. Varför vill jag skriva här istället för i en bok? har nog att göra med knapptryckningarna skulle jag tro. kanske för jag vet inte.

2. Jag tänker att jag vid det här laget borde lärt mig att mathilda inte är någon som blir full, upprymd, glad och börjar dansa. hon är mest bara trött. och jag är inte besviken på det i sig utan på omständigheter. att vi hamna på dåligt pratavstånd, att känna sig som nummer två, att inte bli medbjuden och att inte ha något att säga när de pratar om saker som kretsar kring deras värld. jag är inte den som tar över ett samtal. jag lyssnar lessnar blir lite sur. och ännu mer irriterad över att de plötsligt är på väg hem och jag stannar, irrar, hittar ingen bekant. undrar vart jag hamnat. vill inte mer gå dit utan ett stort gäng. bestämmer det nu. -.--.............. jag vill vara där jag känner människor åtminstone lite grand så man kan mingla, prata några ord men jag undrar nog mest om jag har några vänner kvar. vem är min bästa vän? nässlan, såklart men vi pratar för lite hon bor i en annan stad, jag står inte ut. är den bästa den man träffar mest för stunden. hon?

3. leder in på frågan om kärlek och jag är helt borta nu. velar fram och tillbaka. försöker känna efter. bestämmer mig och vi ses, jag ändrar mig. kan inte riktigt ta ett definitivt beslut och undrar om jag måste det och om jag borde säga nåt eller om det är dumt innan jag vet och jag är säker på att hon kommer tröttna. att jag inte är nån man orkar med, jag är inte värd ansträngningen som jag håller på men vet hon det? det ger sig säger jag men det gör ju aldrig det! jag tänker jag känner jag försöker slppna av ta det som det kommer och så kommer känslan nej och då kanske det är nej men då kommer plötsligt ja, vad fint och så är jag på noll. hjärnan kan inte få bestämma nu.

4. stress över mycket och jag påminns om att jag inte har nåt direkt mål med hösten och jag måste skaffa mig något fort. finns risk att jag hamnar i kris när alla andra börjar med saker. lite av lovisas sociala begåvning skulle behövas nu. lite jävlar anammma och ett mål och en plan. det är vad jag ska formulera imorgon.

5. det pirrar när jag tänker på helt fel person. det kan vara inbillning

Tuesday, February 22, 2005

Vems är mitt liv?

Det känns som att allting händer på samma gång och jag måste börja reda ut i vilken ände jag ska börja. Hur jag än gör finns det alltid för lite tid. Jag hinner aldrig slappna av och bli inspirerad och uppfylld. Känns som att jag vandrar mellan tre olika ställen med skygglappar. Och den här månaden Grå är äcklande men så fort det kommer lite sol som nu börjar det kittla i magen och snart snart är det vår.

Jag ska ha en utställning, en alldeles egen. Det är på många sätt otroligt att det blev så. Jag har egentligen inte självförtroende nog att visa upp mig utan någonting att gömma mig bakom men vissa stunder känns det bra och det är då jag gör sånt. Fixar en utställning. Jag oroar mig för att få ihop material som duger. Jag vill att människor ska komma och titta och tycka om det de ser och känna något när de går. Jag vet att om jag börjar ansträna mig och reda ut vad det var jag ville från början och om jag blir lite modig och vågar fota saker som känns svåra så komemr det bli så mycket bättre. Jag kan inte leva på det gamla, måste framåt. Måste visa det som är nu. Å, jag har prestationsångest och vill grina samtidigt som jag är överlycklig för att jag får chansen! Det måste bli bra.



jag tycker om vänstra bilden. ska behålla den i minnet när jag fotar.

Tuesday, December 07, 2004

Hello my friend?

Jag orkade inte vara den som tog något initiativ den här gången. Hur mycket jag än kände att jag behövde träffa honom de första veckorna sket jag i att ringa igen eftersom han ändå inte verkade förstå vad vänskap är. Och det kändes skönt att känna att för varje dag som gick behövde jag honom mindre. Fokus på mig själv och det jag vill. Klart att man ibland har svackor och bara vill grina när man tänker på hur allting blivit men det är ingen idé att älta i evighet. När jag känner mig ledsen så får jag vara det en stund men jag har slutat gräva ner mig i sorg. Och om vi nu också kan vara de vänner vi skulle vilja vara blir jag glad. Det är ändå det som gjort ondast, att känna sig bortslängd och förbrukad. Men det kan helt enkelt varit lite tid som behövdes, lite distans. Men att vi ska fika behöver ju inte betyda att vi kommer varann närmare igen. Det kan lika gärna bli ett goodbye forever.

Sunday, November 21, 2004

Någon från förr

Jag visste ändå att någon jävla gång kommer jag se den där snubben igen. Och att det var här förvånade mig inte alls. men som jag minns så var han ju mest en feg jävel och jag vill nog inte beblanda mig med honom igen och det ska jag ju inte heller. Men det var ändå lite fantastiskt att jag kunde registrera på den lilla sekunden.